Hemgång

Mormor har nu vandrat hem och slipper lida och kämpa mer...

Mormor Svea, omtyckt och uppskattad av så många! Hennes enorma engagemang i Frälsningsarmen i Vansbro, inte minst musiklekis, hennes otaliga besök i simhallen har gjort henne väldigt uppskattad. Hon var väl inte alltid den bästa på att tänka efter innan hon pratade, och pratade det gjorde hon! Men hon menade inget illa och nu är det bara att glömma bort och komma ihåg allt det fina, inte minst alla stunder i skog och mark jag har haft med henne, även om det är ganska länge sen nu...

 När mormor var 70- 75 år tror jag det var få i samma ålder som kunde ta sig fram i skogen som hon kunde, plockade massor med bär och svamp! Jag minns en gång när vi var vid fäbodstugan och vi var upp i berget och plockade bär när mormor plötsligt börjar ropa. Vi kommer dit och då låg det en huggorm i riset som hon nästan fått i bärplockaren! Jag vet att vi pratade om det länge efteråt...

Jag har sovit över många gånger hos mormor och morfar, oftast med Tomas och till frukost skulle det vara antingen morfargröt (havregrynsgröt) eller ännu hellre välling med "sull" (knäckebröd med smör och messmör som man smulade ner i vällingen). Den maträtt jag annars tänker på när jag tänker på mormor, är rotmos med kokkött som skulle ätas med knäckemacka, eller på knäckemacka för att vara noggrann... Jäg kan ännu känna smaken av det och riktigt känna det smälta smöret från mackan rinna längs fingrarna!

Jag tror att alla som kände mormor kommer att sakna henne, men trots allt var det skönt att hon nu fick somna in lugnt och stilla eftersom han har varit dålig ganska länge nu.
Skönt för henne att slippa kämpa längre!